Sista veckodagen på semestern är här.
Det har regnat och regnat och regnat hela jäkla semestern.
Dieten är väl inte riktigt on plan, men det går inte SÅ illa. Det blev inga soppor alls under den delen av semestern då vi åkte runt i sverige med bil, mest god mat och lite slarv här och där.
Nu sista veckan av semestern har jag klarat av att bara hålla mig till soppor och gått ner lika mycket som jag gick upp första veckan. D.v.s att jag är tillbaks exakt där jag var för 14 dagar sedan. Tråkigt, men jag visste om det och jag är nöjd trots allt.
Nu är det 12 veckor kvar tills vår förlossning är beräknad. Det vill säga att jag har 12 veckor på mig att komma ner under 100Kg. Om inte, så förlorar jag ett antal vad jag har ingått med min omgivning, och kanske sista chansen att komma ner i vikt ordentligt. Får jag inte ordning på det nu så blir det nog aldrig av.
En liten tanke drabbade mig inatt.
Bloggen ska ju egentligen handla om min och Daniels väg mot en Ironman. Daniel är nog nöjd med sin vikt och träningsnivå, och jag tror mina misslyckanden drar ner hans motivation. Jag tror inte han har som ambition att genomföra en ironman längre.
För min del har ju denna bloggen mest kommit att handla om min misslyckade bantning. I skrivande stund är jag 9 hekto under min startvikt för 501 dagar sedan. Inte vad man skulle kunna kalla framgångsrikt.
Ursprungstanken var ju att komma ner till 95 kilo på ca 4 månader för att sedan börja träna ordentligt. Nu blev det ju inte riktigt så. Jag skulle vilja sätta upp ett nytt mål, men jag vågar inte. Så fort jag gör det så verkar det som jag misslyckas direkt. Delmålet får bli att komma under 100kg till om 12 veckor.
